Vitt är da shitt

Jag fick ett gott skratt i morse när jag loggade in på ett av de forum där jag är aktiv. En av tjejerna på forumet hade varit på tjejmiddag och där hade det diskuterats den senaste flugan, nämligen att bleka anus. Precis rätt sak att lägga pengarna på så här i finanskrisens tidevarv. Naturligtvis skrattade jag gott åt idiotin men skrattet fastnade i halsen. Egentligen är det inget att skratta åt. Ungefär som Killinggängets film "Torsk på Tallinn", på ytan otroligt komiskt men innerst inne bara sorgligt.

Varför bleka sin rumpa liksom? En av de mest undanskymda och privata kroppsdelar du kan tänka dig. Ska den blekas och visas upp? För vem? Och varför?

Jag undrar om det är osäkra tonårstjejer (och äldre också för den delen) som bleker bakdelen för att de tror att de blir sexigare, vackrare och mer åtråvärda för sin man? Hur tomt och ytligt förhållande har man inte då?

Eller är det för att visa att man har råd att göra något så fullständigt vansinnigt onödigt? Eller för att man fixat alla andra delar av kroppen och nu är det bara den stackars analzonens tur att bli fixad för att matcha resten av kroppen?

Man må ha vilka syften man vill med sin bakdelsblekning. Men jag misstänker starkt att det invärtes hål man försöker fylla på det viset likväl gapar tomt efter blekningen.

Mer intressant läsning om ämnet hittar du här.

Och vad kan vara mer passande i det här inlägget än Procol Harums underbara "Whiter shade of pale"? Det är ingen skitlåt minsann!