Lite levnadsvisdom

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för
mycket för Dig att hantera. När dygnets 24 timmar inte
känns nog. Kom ihåg majonäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några
föremål på bordet framför sig. När lektionen började
lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom
majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten
med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken
var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i
burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i
tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han
studenterna om burken var full. De höll med om att den var
det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och
hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av
tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full.
Återigen svarade studenterna med ett enhälligt
'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe
som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i
burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum
som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna
skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut,
vill jag att ni tänker er att den här burken representerar
ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som
familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert
hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara
dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika
ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder
något , som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt
annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först,
fortsatte professorn, går det inte att få plats med
golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det
inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var
uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och
förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut
på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig
passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är
mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först -
sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som
är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du
frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och
pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för
en fika med en vän.



Och en sak till; se livet från den ljusa sidan.

Längtan till landet ger matjord i fickorna

I fredags var jag ute på det riktiga landet. Ni vet, böljande nyharvade åkrar, smala slingrande vägar där bönder tuffar fram i en gammal Valmet med en skramlande såmaskin efter och bondgårdar med röda lador och mörkblå silotorn av märket Harveststore. Det var som att färdas 15 år tillbaka i min egen privata tidsmaskin.



Sakta men säkert återtar jag delar av mitt gamla liv som jag känner att jag inte vill leva utan. Fast någon mer bonde blir det inte. Det räcker med att mannen i mitt liv är uppväxt på en kolchos. Och var gång jag åker förbi en stor flock kor på eftermiddagen vid halvfyrasnåret känner jag en djup tacksamhet över att jag slipper mjölka dem. Och traktorkörning? Nja, jag nöjer mig med att tävla i ATL:s Traktor-VM.

Vad jag gjorde ute på landsbygden? Tja, jag passerade Memory Lane, svängde av till höger och gick på anställningsintervju. Idag fick jag veta att jobbet är mitt på prov i sex månader. Så den fjärde maj är det slut på de tråkiga dagarna, då börjar mitt nygamla liv. Jag längtar redan... Bara en sådan sak som att få lön. Det har inte hänt mig sedan september 2007. Tala om att få matjord i fickorna!



Riktigt så här pittoreskt blir det ju inte på mitt jobb. Men jäklars vad kul det ska bli att komma tillbaka till bondenäringen igen. Ni kan ju tänka på mig när ni äter en fläskkotlett sen; "Den här kotletten kanske kommer från en gris som Superkexet har gjort". Så, ät era fläskkotletter med andakt framöver...

Den gyllene medelåldern

Det är inte lätt att bli gammal. Rätt som det är har man blivit så gammal att man förlorat känslan för när det är läge att vara tyst. Det brukar infalla någon gång efter 65 så dit är det ju ett tag. Däremot cirklar det runt andra tecken på ålderdom som bara väntar på att ta mig i besittning. Ni vet, ungefär som gamarna cirklar runt en döende elefant med kallbrand.

Några saker har jag noterat redan och försöker låta bli att bortse från dem.
T ex inköpet av en scarf för några månader sedan. Denna medelålderns tantslips inköptes för att brukas till en fest. Numera när jag kommer till jobbet brukar jag muttra över att jag glömt kvar scarfen hemma. "Den hade varit snygg till den här toppen" brukar jag tänka. Den dag jag verkligen kommer ihåg att sno den runt halsen innan jag åker hemifrån, då är det officiellt. Jag är medelålders.

Regelbundet inköp av hårtoning är ett annat tecken. Jag intalar mig att det beror på att jag vill dölja de grå hårstrån som smått yrvaket börjat leta sig fram i mitt generösa hårsvall. Dessvärre är det inte riktigt sant. Jag färgar håret för att jag vill känna mig ung igen. Ni vet, som en fjortis som färgade håret i 14 olika nyanser på lika många veckodagar. Nu har jag ju åldern emot mig så den värsta experimentlustan har ju hunnit flagna lite. Men ändå...

Det tredje och värsta tecknet som jag hittills upptäckt är att jag kan längta besinningslöst efter att få gå ut och röja på närmsta partyställe. Ni vet, dricka drinkar, tokdansa så skorna glöder och flirta ohämmat med allt som har skäggstubb och boxershorts. Men som den medelålders pantertant jag är så nöjer jag mig med att hälla upp ett halvt glas rödvin (jo, det är ett ålderstecken till, jag vet!)och hångla upp maken i soffan med en bra film på TV. Inget dåligt substitut och definitivt inget man blir bakis av.

Fast i december ska vi unna oss en sån där riktig helkväll ute, jag och syrran. Äkta männen är förpassade till hemmets ljuva vrå och barnpassandets fröjder. Syrran och jag ger oss ut på galej och återupplivar gamla minnen från vår ungdom.



I morgon fortsätter jag litegrann på temat om medelåldern och dess utmaningar. Elakt, jag vet ju att ni vill sluka mina visdomsord redan nu. ;-)