Saker Som Suger

Som sagt. All denna väntan har gjort mig minst sagt stingslig. Småsaker får mig att se rött och vilken dag som helst går sprinten ur handgranaten och ve den stackare som råkar ut för den explosionen. Men för att lätta lite på trycket har jag gjort en lista på Saker Som Suger. Bered er på låååååång läsning!

* Människor som tror att det är ok att göra om samma klantiga tabbe flera gånger bara de säger förlåt. Värst är de som ber om ursäkt så många gånger att ordet förlåt blir helt urvattnat och sen gör de om samma misstag igen... Och igen.

* Folk som övningskör med sina ungar på allmän väg och låter ungen krypköra i 40 på 70-väg där det är svårt att köra om och inte lär ungen att stanna och släppa förbi bakomvarande trafik.

* BVC-sköterskor som tror att man är hemma och kan "kila förbi" BVC på en improviserad ettårskontroll. När man vänligt förklarar att det tyvärr inte går eftersom man är på jobbet får man frågan om inte pappan kan komma förbi med barnet. Öh, nej, han är inte heller hemma.

* Skolan ska se till att ordna hjälpmedel som barnet behöver i skolan. Otur då att skolan har noll koll på vilka hjälpmedel som finns och hur i helsike ska lärarna kunna prova ut hjälpmedel? Varför utbildas det arbetsterapeuter egentligen?

* Vad är vitsen med att jobba satan och lägga kraft och engagemang när dåligt management stjälper alltihop?

* Hur jävla lång tid behöver ett kunskapsbaserat företag på sig för att bestämma sig för vilken av tre kandidater som ska anställas? Antagligen en månad med tanke på att det tog tre veckor att bestämma sig för vilka som skulle intervjuas...

* Varför måste chinchillor bajsa i sandbadet? Fattar de inte att det är ofräscht och att sanden de skiter i inte är gratis heller? Typiskt karlar, bara grisa ner och sen skita i att städa undan efter sig!

* Människor som glatt glappar på om det mest privata trots att man talat om att man inte vill veta ALLT. Och den som pratar om andra med dig pratar ju också med andra om dig. Nej tack, det går fetbort.

* Människor som tror att vänskap innebär att ha kontakt jämt, varje dag, annars är något fel. Och när man inte orkar prata med dem så åker offerkoftan på direkt. Då är man elak som inte förstår att de bara bryr sig om en och att man behöver dem. I helvete heller. Piss off.

* Människor som bor i sin offerkofta och som ständigt tycker synd om sig själva. Som inte kan försöka lösa sina problem utan hellre skyller på andra. Det får mig att se rött. Men ryck upp dig för helvete och GÖR något själv! Mäh!



Och till skillnad från den där jävla mesiga Melissa Horn som P3 envisas med att spela både nu och då så har Veronica Maggio lite stake. Satan i gatan, passar för jävla bra.

Vakuum

Ja, det är ungefär så det känns just nu. Vi lever i ett vakuum. Bara svävar tyngdlöst i ingenting. Jag väntar på att någon ska behaga dra i spaken som gör att jag antingen ramlar ner på marken med en duns eller också flaxar i väg på små rosa moln. Olidligt är det att vänta i vart fall.

Idag har vi varit på BUP igen. Mest en formsak eftersom G numera är sitt gamla vanliga stundtals rätt plågsamma jag igen. Resursklassen är som gjord för honom och han har kompisar som precis som han älskar att grotta ner sig i dataspelens mystiska värld. O har haft en tyngre start. Han har så lätt för att ge upp vid minsta lilla motvind och har haft svårt att hitta någon kompis som vill vara hans bästaste bästa vän. Han tycker fortfarande att skolan inte är särskilt rolig men det funkar iaf. Och så har han blivit scout. Jag hoppas att han pallar med att sova i sovsäck i ett vindskydd i helgen för då är det hajk. Det bästa var nog iaf födelsedagspresenten som han fick i förskott. Han har vuxit minst en dm av den. Jo, djur är fantastiska på att ge oss människor det vi behöver och O har hittat en helt ny glädje med sina chinchillor.

Vilket otroligt navelskådande inlägg. Som skrivet för någon som är ohjälpligt nyfiken på min enkla tillvaro.

Det är så mycket man borde...

Ja, det är det. Man borde röra mer på sig och äta mindre. Jag borde städa mera och läsa lite mindre i någon bok jag hittat under städningens gång. Jag borde laga mer "ordentlig" mat lite oftare och jag borde gå och lägga mig tidigare.

Men idag skiner solen, bebisens tandsprickningsvärk är borta och i morgon ska jag ut på nya äventyr som slutar gud vet var. Maken roar sig kungligt på sitt håll och resten av oss har det gott här hemma. Livet känns gott helt enkelt.

Tänkte på det häromdagen, hur tunga och märkliga de här senaste åren varit och hur mycket depp jag har rullat mig i. T o m musiken jag lyssnat på har varit konstigt halvdeppig och svår. Men så förra veckan på jobbet med P3 i mina Peltor som vanligt, då kom gapskrattet. Ni kan höra skälet till det i You Tubeklippet nedan. Mr Svårtdeprimerandesomfansjälvt d v s Jocke Berg från Kent sjunger Det känns perfekt. Filmmusik från filmen Bilar 2 och Jocke Berg. Jag kunde bara gapskratta. Och älskar det. Inte en kevlarsjäl i sikte så långt ögat når. Hurra!



"Det kan låta knasigt men jag föll direkt. Jag kan verka galen men det känns perfekt." Jag hoppas att det håller hela vägen.