Jag har tidigare i bloggen nämnt Dansbandskampen och det är väl ungefär nu lite drygt en månad efter att tävlingen avgjordes som jag någotsånär repat mig från besvikelsen. Scotts fick stryk av Larz-Kristerz. Maskeraddräkter smiskade stil. Fullt ös medvetslös golvade modet att växla ner tempot.
Jag gillade också Larz-Kristerz. Det höll i sig ända tills jag upptäckte att det enda de klarar av att leverera är dansbandsmusik i fullt ös som det alltid har låtit. Inget nytt under solen här inte. Sånt har jag lite svårt för, särskilt när det kombineras med publikfriande töntklädsel.
Som sagt - Larz-Kristerz levererar...
...ungefär samma sak som Black Jacks originalversion.
Medan Scotts ger publiken möjlighet att mysa till det och para ihop sig på dansgolvet. Och ärligt talat, det är väl ändå därför man går ut och dansar?
Skapelsemyternas tankemönster
10 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar