Den gyllene medelåldern

Det är inte lätt att bli gammal. Rätt som det är har man blivit så gammal att man förlorat känslan för när det är läge att vara tyst. Det brukar infalla någon gång efter 65 så dit är det ju ett tag. Däremot cirklar det runt andra tecken på ålderdom som bara väntar på att ta mig i besittning. Ni vet, ungefär som gamarna cirklar runt en döende elefant med kallbrand.

Några saker har jag noterat redan och försöker låta bli att bortse från dem.
T ex inköpet av en scarf för några månader sedan. Denna medelålderns tantslips inköptes för att brukas till en fest. Numera när jag kommer till jobbet brukar jag muttra över att jag glömt kvar scarfen hemma. "Den hade varit snygg till den här toppen" brukar jag tänka. Den dag jag verkligen kommer ihåg att sno den runt halsen innan jag åker hemifrån, då är det officiellt. Jag är medelålders.

Regelbundet inköp av hårtoning är ett annat tecken. Jag intalar mig att det beror på att jag vill dölja de grå hårstrån som smått yrvaket börjat leta sig fram i mitt generösa hårsvall. Dessvärre är det inte riktigt sant. Jag färgar håret för att jag vill känna mig ung igen. Ni vet, som en fjortis som färgade håret i 14 olika nyanser på lika många veckodagar. Nu har jag ju åldern emot mig så den värsta experimentlustan har ju hunnit flagna lite. Men ändå...

Det tredje och värsta tecknet som jag hittills upptäckt är att jag kan längta besinningslöst efter att få gå ut och röja på närmsta partyställe. Ni vet, dricka drinkar, tokdansa så skorna glöder och flirta ohämmat med allt som har skäggstubb och boxershorts. Men som den medelålders pantertant jag är så nöjer jag mig med att hälla upp ett halvt glas rödvin (jo, det är ett ålderstecken till, jag vet!)och hångla upp maken i soffan med en bra film på TV. Inget dåligt substitut och definitivt inget man blir bakis av.

Fast i december ska vi unna oss en sån där riktig helkväll ute, jag och syrran. Äkta männen är förpassade till hemmets ljuva vrå och barnpassandets fröjder. Syrran och jag ger oss ut på galej och återupplivar gamla minnen från vår ungdom.



I morgon fortsätter jag litegrann på temat om medelåldern och dess utmaningar. Elakt, jag vet ju att ni vill sluka mina visdomsord redan nu. ;-)