Ibland vill jag bara rycka i nödstoppet för världen och ställa mig och hålla ett brandtal till världens massor - utan att bli avbruten av reklampauser och annan skit.
För varje dag som går blir världen ännu lite mer egoistisk, egocentrerad och kommersialiserad känns det som. Så dagens julsång är för mig en verklig paradox; en sång om att önska något man drömmer om och budskapet kommer från värsta sortens kommersialism de luxe: Walt Disney.
Låt mig säga det på en gång, jag avskyr Disney. Ingen blev gladare än jag (jo förresten, äkta hälften blev det) när vårt Boxerabonnemang gick ut och vi kunde göra oss av med f*cking Disney Channel. Samma intelligensfria skit vevas om och om igen. Det värsta är att eländet tycks vara beroendeframkallande också. Två dagar tog det för ungarna att fastna i träsket eftersom någon smaklös jävel släppte loss TRE Disneykanaler i Telias bredbandsTV-utbud förra veckan. Numera är det smygreklam också; "Programmet presenteras i samarbete med Toys R' Us". Jag hoppas verkligen att vi inte betalar för eländet också.
Så jag tittar längtansfullt upp mot en stjärna i kväll och önskar Disney och all annan kommersiell smörja åt fanders. Då kan jag och min familj få äta middag i lugn och ro utan att stressas av att Disney Channel visar filmen "Bilar" för tusende gången...
Skapelsemyternas tankemönster
10 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar