Julångest

Blir du deprimerad av julgardiner och får kväljningar av tomtar? Hyperventilerar du vid tanken på stort julbord ihop med tjocka släkten? Det är lugnt, du är inte konstig. Du har bara julångest.

Det är inte helt socialt accepterat att inte tycka om julen. Som att svära i kyrkan eller säga att semester är trist. Man _ska_ tycka om julen, punkt slut. No mercy.
Det finns faktiskt de som på fullaste allvar menar att det är synd om barnen om man inte fyller huset med tomtar, pynt och julmusik från första advent.

Det har tagit mig åratal av träning att skala ner julen till ett minimum här hemma. Jullunch med enbart familjen, julklappsutdelning efter Kalle när mina päron dyker upp och då dricks det glögg och snaskas julgodis. Inga hysteriska julgardiner och dito dukar, inte femtielva släktingar och bara det godaste på julbordet. Bara lugn och ro. Och i år har Pohlman tajmat nederbörden, det är snö också som grädde på moset. Hurra!

Nu ska Superkexet byta pyjamas mot förkläde - här ska tillverkas julgodis. Bättre sent än aldrig vet ni.

Jag önskar er läsare en riktigt God och Fridfull Jul. Nu hämtar vi andan, laddar batterierna och sen äger vi 2009. Eller hur?

Ingen jul utan julevangelium. I år blir det inte Lukasevangeliet, det blir Joakimevangeliet, läst av Claes Eriksson.



Och from the bottom of my heart, Feliz Navidad!