Årets melodifestival har börjat och jag känner redan ett överväldigande behov av att kaskadkräkas. Inte för att Kristian Luuk var den mest fantastiska programledaren men jämfört med Petra Mede var han en dröm. Hennes gälla röst och småelaka framtoning passar inte i sammanhanget.
De tävlande är också ett kapitel för sig. Emilia sjunger ännu en låt med ordet "world" i titeln, Alcazar låter som de gjort de senaste tre gångerna de tävlat, Caroline af Ugglas låter lika desperat som alltid och ja, ge mig en påse någon.
Jag håller med Stenudd i hans analys av melodifestivalen. Maken till uppumpad kalkon får man leta efter.
Det var bättre förr. Banne mig.
Skapelsemyternas tankemönster
10 månader sedan
2 kommentarer:
Naturligtvis har du rätt i att få, om ens något, svenskt bidrag nått Det börjar verka kärlek banne mej-klass. Och inte var det mycket att hurra för i lördags. Men jag kan inte hjälpa att jag föll för Snälla snälla. En klart udda, klart kul och annorlunda låt. Jag ringde som en stucken gris och tänkte att jag var den enda som gjorde det, men det visade sig att det var en hel del andra som var lika galna...
Melodifestival är en förolämpning mot god smak...
Skicka en kommentar