Enklare att bara vara lysande

Häromdagen diskuterade jag och syster Lillkex yrkesval. Hon tyckte att jag borde blivit en seriöst samhällsdebatterande journalist och det vore ju trevligt om det vore verklighet. Tills dess att det inträffar fortsätter jag blogga och trimma mitt språkbruk.

Vi diskuterade det här med språk också. I vår ungdoms dagar läste vi Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset, Mobergs Utvandrarsvit, DelBlancs svit om Hedebyborna och en hel del annan "finlitteratur". Men vad läser vi nuförtiden? Syrran bekände att hon läser igenom Margit Sandemos svit om Isfolket just nu och själv läser jag helst deckare. Dock med gott samvete eftersom Arne Dahl (eller Jan Arnald som han egentligen heter) skriver deckare som ingen annan. Var sida är en språklig njutning.

Men vill man bli en duktig skribent krävs det nog att man väljer sin läsning lite mer kräset. Annars blir det lite grann som att lägga sig i hårdträning för att springa maraton och slarva med maten. Bra maratonlöpare stoppar inte i sig jordnötsringar och sega råttor, bra skribenter läser inte enbart Kalle Anka.

Tycker man att det verkar jobbigt får man väl satsa på att bli provokativ istället. Det fungerade ju för Linda Skugge. Men ger man sig in på den provokativa banan får man nog räkna med att det blir tufft, riktigt tufft.

På något vis verkar det enklare att bara vara lysande, skribent eller ej.



När vi ändå har uppe ämnet lysande - Petter feat. Säkert med Logiskt. Ett stort tack till den lysande bloggläsaren som fäste min uppmärksamhet på detta mästerverk!