En märklig krumelur

Ja, det är just vad han är lille G. Snart 7,5 år gammal och egensinnig som få och med en drastisk humor. Häromdagen i skolan envisades han med att vilja skriva ett meddelande på datorn till Fröken N. "Hej Fröken N. När det inte är Fritids i Skolan är jag ledig. G.". Fröken H som assisterade hade fullt sjå att hålla mungiporna i styr och hjälpte honom att skriva ut meddelandet. Eftersom Fröken N inte har någon humor (vi har inte märkt av den iaf)så vet jag inte riktigt vilket mottagande meddelandet fick.

Väldigt ofta befinner sig G i sin egen värld och där kretsar allt kring en sak; TV-spel. Eller dataspel. Han minns inte eller klarar iaf inte av att spontant plocka fram minnen av vad som hänt under skoldagen eller under helgen. Vet man vad som hänt under exempelvis helgen kan man möjligen lirka fram några svar. Oftast är dock omdömet "Tråkigt".

Att sätta sig in i vad andra tänker och tycker är raketforskning för honom. Eller rättare sagt, raketforskning vore enklare än att förstå varför kompisar tycker det är tråkigt att se på när han demonstrerar hur man spelar tv-spel. Har han en riktigt bra dag fixar han att vara ute och cykla med någon eller leka krig med vattenpistoler i trädgården. Annars tycker han att man kan sitta inne och titta på TV ihop. Legobygge är ett kapitel för sig. Det byggs, de tekniska finesserna demonstreras, sedan rivs det och byggs om. Det leks liksom inte, det byggs bara.

Ända fram till i mars i år har vi trott att han var som vilket barn som helst. Egensinnig, javisst men det måste bero på sexårstrotsen. Han är född sent på året och lite omogen. Det är storebror som är ovanligt snäll och resonabel och lätt att ha att göra med trodde vi också. Numera vet vi bättre och tänker efter en gång extra när det blir knasigt. För knasigt blir det med ojämna mellanrum.