På Aftonbladet debatteras det om huruvida barn med NPF skulle få det bättre om de gick i egna skolor. Jag känner mig inte helt bekväm med den tanken trots att jag förstår tanken bakom den och sympatiserar med den. Och ändå är det något som skaver.
Den största faran är iaf som jag ser det, att det blir "vi och dom" av det hela. En tillbakagång till Instutionssverige där inget avvikande får störa. Inga maskrosor i asfalten. Istället för mångfald får vi enfald. Det har vi ju nu också eftersom många lärare fortfarande inte har förstått att barn inte väljer frivilligt att vara stökiga och få skäll och att föräldrar till stökiga barn inte per automatik är skitiga alkisar som struntar i sina barn.
Det behövs mer kunskap helt enkelt. Lärare måste bli bättre på att se bakom besvärliga beteenden och ta nödrop från förtvivlade föräldrar på allvar. En gyllene medelväg är att låta barnen få tillhöra små grupper med hög lärartäthet i den vanliga skolan. Barnen får ha kvar sin gamla klasstillhörighet och har de lektioner som fungerar ihop med sin vanliga klass. Det bästa av två världar liksom.
Skapelsemyternas tankemönster
10 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar