Tragiskt

Världen är full av tragiska saker. En av dessa är nätdejtingsajter. De är fullproppade med tragiska människor som bjuder på (tragi)komisk läsning. En del lockar till skratt, andra till rysningar och andra känner man vemod inför.

En del häpnar man över, iaf jag. Kalla mig trångsynt eller övermåttan konventionell men jag vill inte dejta en 53-åring. Jag får dåliga vibbar av det. Som att bli bjuden på kondis av pappa ungefär. Nej, tack! Och hur skulle en 53-åring kunna orka med att få tillvaron iaf fläckvis invaderad av två busfrön? Tänker inte 53-åriga män så långt? Eller är de bara desperata och vill dejta allt som inte bär Y-front som dom själva? *ryyys*

Det är förunderliga tider vi lever i. Vi är mer uppkopplade än någonsin och ändå är vi så jävla ensamma. Fruktansvärt. Livet är tufft. Även för 53-åriga män.