Anonyma fickholister

Jag bara måste erkänna det. Jag är fickberoende. En verkligt tung fickmissbrukare som inte klarar vardagen utan fickor. Mitt liv fungerar inte utan fickor, så enkelt är det.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där med handväska. Jag avskyr handväskor. Knöligt att släpa på, de slukar mobiler och nycklar som ett svart hål, kort sagt, jag tycker inte om handväskor. Plånbok och nycklar stoppar jag i jackfickan, mobilen i byxfickan.

Sista veckorna jag jobbade höll jag på att få spader. Hade växt ur mina älskade arbetsbyxor med massor av fickor där allt och lite till rymdes. Lånade en overall men höll på att dö av värmeslag i den. Dessutom rymdes inte hälften av allt som jag ville ha i fickorna. Droppen blev när jag höll på att inte komma ur overallhelvetet och jag höll på att få panik av cellskräcken som uppstod när jag stod och drog och slet i ärmen och inget hände.

Till sist gav jag upp projekt Overall och övergick till ett par capribyxor i mjukistyg. Med en liten bakficka.Jag har ingen statistik men jag hyser starka misstankar om att jag fick gå minst dubbla sträckan varje dag pga fickbristen.

Nu skulle man ju kunna tro att undertecknad lärt sig något av det här. Men icke. Igår kväll fick jag på mig ett par leggings utan fickor. De åkte på i morse också eftersom jag inte orkade eller hann eller ens tyckte att jag behövde välja andra byxor. Ett dåligt beslut. Jag måste återigen planlöst irra runt i huset för att leta efter min mobil som jag tappat bort för typ fjärde gången idag. Jag har ju ingen ficka att lägga den i.