Det är så mycket man borde...

Ja, det är det. Man borde röra mer på sig och äta mindre. Jag borde städa mera och läsa lite mindre i någon bok jag hittat under städningens gång. Jag borde laga mer "ordentlig" mat lite oftare och jag borde gå och lägga mig tidigare.

Men idag skiner solen, bebisens tandsprickningsvärk är borta och i morgon ska jag ut på nya äventyr som slutar gud vet var. Maken roar sig kungligt på sitt håll och resten av oss har det gott här hemma. Livet känns gott helt enkelt.

Tänkte på det häromdagen, hur tunga och märkliga de här senaste åren varit och hur mycket depp jag har rullat mig i. T o m musiken jag lyssnat på har varit konstigt halvdeppig och svår. Men så förra veckan på jobbet med P3 i mina Peltor som vanligt, då kom gapskrattet. Ni kan höra skälet till det i You Tubeklippet nedan. Mr Svårtdeprimerandesomfansjälvt d v s Jocke Berg från Kent sjunger Det känns perfekt. Filmmusik från filmen Bilar 2 och Jocke Berg. Jag kunde bara gapskratta. Och älskar det. Inte en kevlarsjäl i sikte så långt ögat når. Hurra!



"Det kan låta knasigt men jag föll direkt. Jag kan verka galen men det känns perfekt." Jag hoppas att det håller hela vägen.