Vakuum

Ja, det är ungefär så det känns just nu. Vi lever i ett vakuum. Bara svävar tyngdlöst i ingenting. Jag väntar på att någon ska behaga dra i spaken som gör att jag antingen ramlar ner på marken med en duns eller också flaxar i väg på små rosa moln. Olidligt är det att vänta i vart fall.

Idag har vi varit på BUP igen. Mest en formsak eftersom G numera är sitt gamla vanliga stundtals rätt plågsamma jag igen. Resursklassen är som gjord för honom och han har kompisar som precis som han älskar att grotta ner sig i dataspelens mystiska värld. O har haft en tyngre start. Han har så lätt för att ge upp vid minsta lilla motvind och har haft svårt att hitta någon kompis som vill vara hans bästaste bästa vän. Han tycker fortfarande att skolan inte är särskilt rolig men det funkar iaf. Och så har han blivit scout. Jag hoppas att han pallar med att sova i sovsäck i ett vindskydd i helgen för då är det hajk. Det bästa var nog iaf födelsedagspresenten som han fick i förskott. Han har vuxit minst en dm av den. Jo, djur är fantastiska på att ge oss människor det vi behöver och O har hittat en helt ny glädje med sina chinchillor.

Vilket otroligt navelskådande inlägg. Som skrivet för någon som är ohjälpligt nyfiken på min enkla tillvaro.