Jag fuskar med hemläxan

Egentligen borde jag vara eld och lågor nu. Det är valår och debattens vågor är högre och vildare än en vanlig storm i ett vattenglas. Folk tycker, tänker och uttalar sig som aldrig förr. Det borde vara roligare och intressantare än vanligt att ta del av omvärlden. Men nej, tyvärr. I år fuskar jag med min hemläxa som medborgare. Jag tänker inte läsa miljarders floskliga broschyrer som är producerade av smarta reklammänniskor vars vardag skiljer sig milsvitt från min egen. Jag tänker inte offra min dyrbara tid med familjen på att se mediatränade fullblodspolitiker kasta paj på varandra på bästa sändningstid. Det är av ren omtanke om demokratin som jag väljer att göra så. Slipper jag se eländet slipper jag drabbas av desillusionism och politikerförakt känns det som. Jag kan gå och rösta med sakfrågorna i fokus.

Men inte ens jag har lyckats missa rabaldret om Lars Ohly och hans bröstpump. Jag är verkligen ingen fan av Lasse och hans polare ute på vänsterflygeln. Skrämmande ofta är de ute och cyklar utan både styre och pedaler. Men när det gäller föräldraförsäkringen är jag benägen att hålla med dem. Barnet har TVÅ föräldrar, alltså är det rimligt att BÅDA TVÅ DELAR på föräldraledigheten. Jag tror inte ens att man behöver köpa en bröstpump för att kunna dela lika.

Även den som väljer att ta ut 7 dagar i veckan kan vara hemma i 8 månader ungefär. Det rekommenderas att man ska amma fram till 6 månader för att sedan börja introducera mat sakta. Många väljer att ta 3 eller 5 dagar i veckan och då räcker dagarna ännu längre. Så amningen är ett rätt klent argument.

Det är ju ingen som förbjuder någon att vara hemma med sitt barn. Det är bara det att man får bekosta det själv när dagarna i försäkringen är slut. Precis som A-kassan som också är en välfärdsförsäkring. Och det är därför jag gillar förslaget om delning. Delas föräldrarförsäkringen så måste man samarbeta i familjen, hitta och diskutera lösningar och tänka nytt. Arbetsgivarna kommer inte längre kunna använda sina stenåldersargument om att "det är bara mammor som är föräldralediga" och kunna välja bort drivna och duktiga tjejer för att de är i barnafödande ålder.

Det behövs en ny struktur och ett nytt sätt att tänka kring föräldraledighet och jämställdhet. Vi kvinnor måste inse att vi inte har patent på föräldrarollen och att barnen behöver sina pappor också. Det är först när männen är hemma och byter blöjor och råddar hushållet som de uppgifterna får ett erkännande och inte bara nåt som tas för givet. Vi får familjer som hjälps åt, jobbar tillsammans och har respekt för varandra. För det finns inte alltid. Långt därifrån. Och det är för jävla sorgligt.

Och så kanske vi får ett samhälle där folk lär sig att anpassa sin ekonomi efter vad man får in i månaden istället för tvärtom.