Total pain

Sedan några veckor tillbaka har jag varit sugen på att göra en svensk text till Prince underbara gamla hit Purple Rain. I söndags satte jag mig med papper och penna och väntade på att min inre musa skulle börja skapa. Lite lagom avslappnad efter en skön hundpromenad kombinerad med lite joggande. Detta var på förmiddagen. På eftermiddagen började benen kännas stela och ömma. Träningsvärk, förstås. På kvällen föddes idén om att göra en ny text till Purple Rain, Total Pain. En ny hit för Weird Al Yankowitch, helt klart. Jag hade ont i hela kroppen, frös som en nyrakad isbjörn på Antarktis och svettades floder. Influensa.



Måndagen spenderade jag helt utslagen hemma med en pigg och nyter femåring som glatt ägnade förmiddagen åt diverse aktiviteter ute för att sedan förnöjt ordna till en lunch bestående av flingor, mjölk och en syltsmörgås åt sig själv. Sjuåringen gick ut med hunden och jag låg i soffan och huttrade under en fleecefilt.

Tisdagen förflöt på ett liknande sätt förutom att jag faktiskt lyckades gå ut med hunden själv och värma lasange i micron till lunch.

Idag är det onsdag och hopp om livet. En expedition till Apoteket resulterade i mer Panodil (ovärderligt!) och nya halstabletter (ännu mer ovärderligt!). Snälla mamma har lovat att gå ut med hundar och barn, jag har gräddat våfflor till lunch och femåringen har ritat stora blåa Halloweenpumpor och tittat på "RasmusåSnalle", dvs Rasmus Nalle. Och själv sitter jag och bloggar i godan ro. Lycklig som få eftersom jag idag fick på mig ett par jeans som jag köpte på januarirean 2006. Det är ett par sjukt snygga Only-jeans och de kostade typ 134,50. De har varit min morot i diverse olika viktminskningsprojekt de senaste tre åren.

I morgon är det torsdag och då ska jag till jobbet om jag så är döende. Jag har fått en massiv överdos av Nickelodeon, tjat om glass och har definitivt fått nog av att försöka dressera en egensinnig femåring som påtalar att han hatar mig varje gång jag säger nej. Min stackars hals pallar dessutom inte fler duster.

Det är tur att jag har ett jobb att rymma till...